Edetlistans valprogram – Invandring

Invandring är en statlig politisk fråga som Lilla Edets kommun har drabbats hårt av. Följden av statens orealistiska politik har blivit ett undermåligt mottagande där både kommunen och de nyanlända har lidit. Lilla Edet måste förbereda sig för kommande utmaningar och skapa en handlingsplan för assimilering med språk, jobb och värderingar i fokus.

Edetlistans invandringspolitiska program i punktform:

  • Edetlistan förespråkar minskad invandring 
  • Edetlistan förespråkar billigare boendelösningar för asylsökande så som sanitära barrackboenden och husvagnar
  • Edetlistan vill etablera en samhällsorienteringskurs som hålls i kommunens egen regi. Kursen ska sträva efter assimilation som mål och ej mångkultur
  • Edetlistan vill se hårdare krav inom SFI vad gäller närvaro och kunskapsmål
  • Edetlistan vill närmare kombinera SFI med yrkesutbildning och anpassa denna för lokala förutsättningar
  • Edetlistan vill villkora den offentligfinansierade tolktjänsten till att upphöra inom tre års tid om grundläggande mål inom SFI-utbildningen inte uppnåtts av den studerande
  • Edetlistan säger nej till privata aktörer inom flyktingmottagandet
  • Edetlistan vill se indragna bidrag för de som genom kriminalitet visar att de inte vill bli en del av samhället

Flyktingmottagandet som det sett ut hittills

“Vi har varit naiva” har varit politikers favorituttryck i invandring- och integrationsdebatten de senaste åren. Från att ha gett en rosenskimrande bild av de massiva migrationsströmmar som dragit mot Sverige som inte skulle ge något annat än välbehövd arbetskraft och spännande kulturinslag så låter det nu från det politiska etablissemanget som att man gör en helomvändning. Men är så verkligen fallet?

Flyktingmottagandet nådde år 2015 en historiskt hög nivå och satte Sveriges kommuner i en extrem situation med ett mycket kostsamt och komplicerat ansvar för mottagande och etablering. Den så kallade stundande “systemkollapsen” ledde regeringen till att år 2016 stifta en tillfällig lag som begränsade två kategoriers asylsökandes möjligheter till asyl – kategorierna “särskilt/synnerligen ömmande omständigheter” och “övriga skyddsbehövande”. Just den sistnämnda kategorin var betydelsefull då det var denna som utgjorde den mycket stora mängd människor som sökte sig till Sverige i ovisshet om de alls skulle få stanna eller ej. Med denna lagändring under bältet har politiker från olika delar av etablissemanget stolt gått ut och sagt att de nu blir nya och stramare tag i framtiden. Vad man i dessa sammanhang gärna glömmer att nämna är att den tillfälliga lagen endast gäller fram till 2021 och att den inte påverkar den annalkande och massiva anhöriginvandringen man från höger till vänster gladeligen uppmuntrat.

Flyktingpolitiken och Lilla Edets framtid

För Lilla Edet har de senaste årens flyktingpolitik haft stora konsekvenser. Edetlistan befarar dock att vi bara sett toppen av ett isberg och att det värsta väntar oss i en nära framtid. 

Individnämnden är den nämnd i kommunen som ansvarar för att hjälpa de mest utsatta i samhället bland annat via utbetalningar av olika sorters socialbidrag. Detta kan handla om stöd till psykiskt sjuka, människor med drogproblematik eller annat. På senare tid har dock en kostnad som faller under individnämndens ansvar ökat markant: etableringsstöd till flyktingar. 2011 låg individnämndens kostnader på 79,5 miljoner kronor men har sedan dess dramatiskt och oavbrutet stigit till 150,4 miljoner år 2017 för att först 2018 sjunka till 134,3 miljoner. 

Denna dramatiska ökning kan tyckas mildras något av att nämndens inkomster ökat i takt med kostnaderna och att både inkomster och kostnader 2018 börjat minska. Förklaringen till detta väcker dock snart oron till liv igen. De ökade inkomsterna utgörs nästan uteslutande av riktade statliga bidrag som är menade att gå till etableringsstöd för de nyanlända. Dessa pengar försvinner två år efter den nyanlände anlänt i kommunen. Om personen ifråga efter dessa två år inte fått arbete och bostad faller alltså försörjningsbördan på kommunen. Det är inte omöjligt att så mycket som 70 miljoner kronor (siffra motsvarande individnämndens ökade utgifter 2011-2018) årligen blir en extra utgift för Lilla Edet som en konsekvens av den förda invandringspolitiken. Detta i en tid när kommunens ekonomi redan haltar, när kommunen har riksrekord i skolrelaterade problem, när äldrevården är underfinansierad och brukare lider och vårdpersonal går på knäna och när de nyanlända Lilla Edet redan tagit emot ännu inte är assimilerade eller sysselsatta. Och som bränsle på elden väntar den kommande och omfattande anhöriginvandringen som kommer att ge repris och dubbelt upp på den problematik vi de senaste år fått uppleva. Därför förespråkar Edetlistan minskad invandring och är beredda att uppnå en minskning om det så krävs att ställa sig i direkt konflikt med Migrationsverket.


















Ansvaret för de som redan är här

De flyktingar Lilla Edet redan tagit emot utgör fortfarande en utmaning. Av tjänsten “Kolada”, en tjänst framtagen av staten samt Sveriges kommuner och landsting, rankas Lilla Edet i den rödmarkerade kategorin “sämsta” vad gäller mängd invandrare som hamnat i arbete eller studier efter etableringsstödet tagit slut.

Det ser alltså ut som att de höga kostnaderna inte kommer bli en vinst för välfärden, i alla fall inte på ett bra tag. Men varför är det så här? Vuxna, arbetsföra människor som kan och, troligtvis i alla fall de flesta, vill arbeta är inte i arbete. De samhällsekonomiska skälen till detta är så klart betydande men de är inte ensamt avgörande. Kultur och ekonomi är oskiljbara i sammanhanget då den som inte kan Sveriges språk, normer, värderingar och lagar kommer vara utestängd från den större delen av arbetsmarknaden såväl som den svenska gemenskapen i allmänhet. Kommunen kan göra mycket för att ge de nyanlända en väg in i samhället och in på arbetsmarknaden men då krävs att man vågar ställa krav, att man är beredd att sålla ut den minoritet som inte är intresserade av att komma in i samhället och istället förstör för de som vill. Riktningen måste vara assimilation, inte mångkultur.

För assimilation – inte mångkultur

Assimilation innebär att en invandrare till fullo införlivas med sitt nya land genom att ta till sig de seder och bruk som finns här. I FN:s flyktingkonvention, artikel 2 och 34, låter det så här:

Artikel 2

”Every refugee has duties to the country in which he finds himself, which require in particular that he conform to its laws and regulations as well as to the measures taken for the maintenance of public order”.

Artikel 34

”The Contracting States shall, as far as possible facilitate the assimilation and naturalization of refugees.”

I den svenska översättningen används termen “införlivas med samhället” istället för assimilering men samma sak menas. Det är också vad Edetlistan menar och använder begreppet för att förtydliga att det inte bara handlar om att erbjuda möjligheter till att bli svensk utan också att ställa krav. Vår definition av svenskhet är icke-essentialistisk, det vill säga att din hudfärg, privata tro, eller sexualitet är helt irrelevant för huruvida du är svensk eller ej. Vi vänder oss emot essentialistiska och rasistiska idéer om att en person inte kan bli svensk på grund av sin hudfärg eller dylikt.

I motsats till detta stor mångkultur som ideologi. Sverige har alltid varit ett land med kulturell mångfald. Ingen kultur är helt monolitisk och skiftningar i seder, språk och så vidare är fullt naturligt. Mycket av detta är helt privata frågor som är ointressant för politiken men poängen är de grundläggande principerna om demokrati, samarbete och upplysningstradition. Den mångkulturella ideologin ställer inte ens de grundläggande kraven utan har en “låt gå”-attityd där alla former av kulturella avvikelser från majoritetssamhället, hur stora eller grova de än må vara, ses som berikande per definition. Paradoxalt nog menar den mångkulturella ideologin att stora olikheter enar oss och stärker vår kollektiva identitet. Detta kanske är sant vad gäller modeinslag, musik, mat och annat men detta är kulturens ytfenomen, inte dess kärna.

I Sverige i stort har det pågått en dragkamp mellan integrations- och segregationskrafter. Vissa har stått upp för sekularism, lagens rätt över religion och klanheder samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Andra har tolererat islamistiska friskolor, kämpat för svensk lags anpassning till islamisk lag samt förespråkat mannens auktoritet över kvinnan. Dessa är i regel politiskt flitiga och subtila islamister eller naiva eller likgiltiga svenska politiker som försvarar denna kulturella “mångfald” så länge det genererar valboskap. Båda dessa typer av segregationsförespråkare är ett hot mot såväl invandrade som infödda svenskar. Mot infödda svenskar på så vis att det underminerar den kultur av upplysning och solidaritet vi och generationer före oss har kämpat för, mot invandrade svenskar på så vis att den både skambelägger och uppmuntrar dem till att hålla sig utanför denna svenska kultur. Vi måste befria de utomeuropeiska invandrarna som vill bli en del av Sverige från de politiker, religiösa fundamentalister och klanherrar som vill hålla dem ute. 

Just därför ser Edetlistan med oro på de tendenser till slapphet i dessa frågor, exempelvis i höstens debatter om simundervisning för nyanlända där de flesta partiet inte såg något anmärkningsvärt i att man skulle behöva separera kvinnor och män i undervsiningen. Det kan tyckas som en liten sak men den slappa inställningen att “det blir lättast så” när man stöter på problem med religiös och kulturell konservatism är grogrunden till det giftemål mellan mångfaldsideologi och exempelvis islamism som beskriven ovan. Flera röster har under åren argumenterat för detta men har knappast blivit tillräckligt hörsammade av vår politikerkår. Edetlistan vill ändra på detta. Bland annat genom incitament till de nyanlända som finner sig mitt i dragkampen mellan segregationens och assimilationens krafter att komma över till vår sida med villkorade bidrag som gör det nödvändigt att välja sida. Vi ser till exempel möjligheter i att begränsa det ganska generösa offentligfinansierade tolkstödet efter tre år om grundläggande kunskapskrav inte uppnåts i SFI. Införandet av en samhällsorenteringskurs i kommunens regi hade kunnat garantera att fokus läggs på det relevanta i svensk, men också i lokal, kultur. Med det starka förenings- och småföretagarliv som finns i kommunen ser vi också möjligheter att kunna erbjuda yrkesutbildning i form av lärlingsskap och dylikt som en del av SFI – i samarbete med kollegor utvecklas en praktisk förståelse för det svenska språket men också för den svenska kulturen. Allt detta är beroende av att kommunen har demokratiskt kontroll över processen i sin helhet. Därför säger Edetlistan nej till privata aktörer inom flyktingmottagandet.

Sist men inte minst finns också kriminalitetsproblematiken. Denna behandlas närmare i Edetlistans lag- och ordningsprogram men här kan kort sägas att Edetlistan inte ser något syfte i att ekonomiskt stödja icke-medborgare som gett sig in i organiserad brottslighet eller sysslat med grova överfallsbrott. Att köra bil över hastighetsgränsen eller till och med stjäla mat om man är hungrig är en sak – detta är brott sprungna ur okunskap eller desperation. Narkotikahandel, våldtäkt, misshandel och mord är däremot brottslighet sprungen ur något helt annat och inget som är acceptabelt i allmänhet och i synnerhet inte acceptabelt från den som utifrån försöker komma in i det svenska samhället. Edetlistan anser att kommunen ska göra allt i sin makt för att hindra att en sådan person blir en del av det svenska samhället. Att strypa utbetalningar av eventuella socialbidrag till en sådan person borde vara en självklarhet.

Hur det ska bli för de som kommer

Som icke-medborgare så är du en gäst i vårt land. Det ligger i värdens uppgift att se till att gästen får ett varmt mottagande med mat, husrum och, i det här fallet, en möjlighet att bli en del av gemenskapen. En god gäst ställer inte högre krav än detta och tar seden dit den kommer. Med detta i åtanke anser inte Edetlistan att det är orimligt att kostnaderna för mottagandet av de som faktiskt inte är kommunens eller ens landets medborgare kan göras mindre. Vi vill så klart se att Lilla Edet är en god värd och erbjuder sanitära boenden med värme, vatten och goda förbindelser till kommunens tätorter och stad men det betyder inte att lokaler som idag används till annan verksamhet ska behöva upplåtas till de nyanlända. När kulturmärken och fungerande skollokaler “tillfälligt” upplåts som boende till flyktingar under vad som skulle vara veckor men snarare blev månader och åter månader – då är det inte orimligt att fråga sig om det inte kan finnas en bättre lösning för tillfälliga boenden. I andra kommuner i vårt land har man sedan en tid prövat boenden i form av baracker och husvagnar. Initialt var invändningarna mot detta häftiga men dessa kommuner har kunnat visa på hur dessa boendelösningar utan problem uppnår sanitära och andra krav. Dessutom kan man fråga sig vad som skulle vara så kontroversiellt med det hela – när för- och lågstadieskolor i flera år kan omplaceras till containrar under pågående renovationer och dylikt så kan man fråga sig varför till exempel vuxna män under en tillfällig tid som asylsökande inte skulle kunna leva i samma sorts lokaler. Därför förespråkar Edetlistan billigare boendelösningar för asylsökande så som sanitära barrackboenden och husvagnar.